Vad kan man rimligen tro?

Efter en månad på sjukhus, ungefär när Lilly föddes, flyttade även Moa dit på heltid. Under vintern och våren kom också mormor, morfar, Erica och Hjalmar att bo vid sjukhuset långa tider. En mamma eller pappa fanns vid Ellens sida i princip hela tiden. I oktober och november hjälpte även morfar, Emelie, David, farfar och Chrille till att sitta bredvid Ellen under nätterna. IVA är inte särskilt anpassat att bo på under ett halvår, två akut sjuka barn i samma rum, obefintligt med utrymme till annat än ett par stolar, slangar, pipande apparater, lysrör och alltid, alltid personal, dygnet runt.

En mamma och en pappa, ett sjukt barn, en syster och en bebis klarar mer än vad man kan tro. Men inte utan människorna omkring. Inte utan dom som vågar att finnas nära. Inte utan dom som kommer med en paj då och då. Inte utan alla brev, sms och tankar. Inte utan hjälp. Tack.