lördag 21 april 2012

Störst av allt är kärleken

Jag har liksom tänkt att leukemi är det enda vi med säkerhet borde vara skonade ifrån. Utifrån det jag visste finns ingen ärftlig faktor. Min äldsta bror gick bort i leukemi nästan trettio år innan Ellen blev sjuk.

Så jag måste ändå fråga den forskande onkologläkaren igen. Han säger att leukemi är ungefär som att få tio rätt på lotto fast tvärtom. En förbannad otur. Gånger två.

Hade inte mina föräldrar tvingats till sina tunga erfarenheter hade vi förmodligen varit mycket ensamma under året på sjukhus. Jag och Jacob har väldigt olika sätt att möta det som varit svårt. Jag vill ha många runt omkring, han vill vara ensam. Tack vare mina föräldrar har det varit möjligt att möta bådas behov. Som familj har vi överlevt. Mycket tack vare mamma och pappa.

Jag önskar så att mina föräldrar sluppit allt det svåra.
Jag är så tacksam för att dom trots det orkat att vara nära.

Världens bästa mormor och morfar.
Världens mest älskade. Alltid.

onsdag 18 april 2012

Bröder och systrar

Igår jagade jag systrar.

En på vårdcentralen för ett nytt crp på febrig Lilly.
En på barnonkologen för provtagning på Ellen.
En på andningsteamet för tid till lungdoktorn för Ellen.
Och så båda mina fina systrar för att få reda på hur det var med pappa som återigen fått så ont i sitt hjärta.

När en syster sen ringde upp så fick jag tänka en stund innan jag greppade vad det handlade om.

Igår kväll kom Emelie med lite mjölk till Lilly. Lillys mun är full av blåsor, hon vill knappt äta eller dricka och vi slutade amma för tre veckor sedan, precis innan hon blev sjuk. Erica ammade ofta Lilly när hon var liten. Det var svårare med en snart tvåårig Lilly men mjölken var lika god i flaska. Tack Tove och Hjalmar för att Lilly fått låna era mammor och er mat.

Lillys crp hade gått ner och idag var febern något bättre.
Ellens lungdoktor var ganska nöjd.
Pappa är kvar på sjukhuset och väntar på fler undersökningar.

I morgon avlägger sötaste lillebror akademisk examen med sitt arbete om bilar på el. Det är vi mycket stolta över!

fredag 13 april 2012

En natt på sjukhus

för Lilly.

Efter två feberfria dagar fick Lilly plötsligt 40 graders feber. Knall fall. Alldeles tagen, med lätta lätta andetag och dålig pox blev det syrgas och många timmar på akuten. Jag var nog en ganska bessvärligt bestämd mamma för doktorn. Jag visste vad jag ville att dom skulle göra och titta efter.

Sköterskorna sa att poxen måste visa fel. Främst tror jag att dom ville lugna mig. Det är inte så farligt, bara lite fel på tekniken. Inte kunde dom veta att jag varje dag reglerar Ellens syrgas upp och ner beroende på just den tekniken. Jag sa inget om det, jag följde Lillys andetag istället.

Å vad jag önskade att sköterskorna hade rätt, att alla låga värden berodde på just tekniken.

Så sent på natten blev vi inlagda med en liten lunginflammation. På samma avdelning och i samma rum som vi var med Ellen veckan innan hon blev riktigt sjuk och fick diagnosen leukemi. Det var där i soffan som en doktor då sa att hon hade uteslutit allvarligare sjukdomar i Ellens blod som t.ex. leukemi. Fast att sen visade det sig att hon hade blandat ihop blodproverna med proverna från ett annat barn.

När jag och Lilly väl fått en säng funderade jag till morgonens fågelkvitter på varför vi hamnat just där, i det rummet. Det som framkallde så många känslor och svåra frågor.

Så såg jag en bit av mig själv. I soffan. Den satt fast.

På morgonen var Lilly mycket bättre. Hon åt frukost och lekte och behövde ingen syrgas eller ens febernedsättande. Så vi åkte hem. Biten av mig själv i soffan frågade om den fick följa med.

Det fick den.

onsdag 11 april 2012

Riktigt Skräp-virus

Den där förkylningen barnen hade alldeles efter födelsedagen med lite feber på Ellen blev liksom inget av. Men natten till skärtorsdagen fick Moa feber. Hög feber. Jag och Lilly isolerade oss tillsammans med henne på övervåningen.

Fast när Moa piggnade till emellanåt så fungerade trappan mer som en fiskedamm. Ellen och Moa skickade saker med fiskespö upp och ner till varandra. Vi spanade efter påskharen från stora fönstrena på andra våningen och gav oss ut i trädgården på jakt efter påskägg. Superpigga Ellen och Jacob firade påsk med påsktåg, påskmiddag och kusiner hos mormor och morfar.

Det visade sig dock mycket svårt att isolera syskon.

Det visade sig ändå att det var värt ett försök.

Ellen har inte fått så mycket feber men en gräslig hosta. Hennes andning är tung, tung, tung. Och idag gav vi henne kortison. Det visade sig vara ett närbesläktat RS-virus. Riktigt Skräp för redan täta lungor.

Moa och Lilly är i ganska fin form igen.
Det är Ellen snart också.

tisdag 3 april 2012

På egna ben

Idag ställde sig Ellen upp med stöd mot bordet. Helt själv. Från sittande i soffan glider hon ner på golvet och tar stöd mot bordet. Idag klarade hon att släppa stödet från soffan bakom. Hon har försökt en vecka nu. Med en stöttande hand ifrån oss. Idag gjorde hon det helt själv.

Så jättestolt Ellen.
Så jättestolt mamma.