lördag 21 april 2012

Störst av allt är kärleken

Jag har liksom tänkt att leukemi är det enda vi med säkerhet borde vara skonade ifrån. Utifrån det jag visste finns ingen ärftlig faktor. Min äldsta bror gick bort i leukemi nästan trettio år innan Ellen blev sjuk.

Så jag måste ändå fråga den forskande onkologläkaren igen. Han säger att leukemi är ungefär som att få tio rätt på lotto fast tvärtom. En förbannad otur. Gånger två.

Hade inte mina föräldrar tvingats till sina tunga erfarenheter hade vi förmodligen varit mycket ensamma under året på sjukhus. Jag och Jacob har väldigt olika sätt att möta det som varit svårt. Jag vill ha många runt omkring, han vill vara ensam. Tack vare mina föräldrar har det varit möjligt att möta bådas behov. Som familj har vi överlevt. Mycket tack vare mamma och pappa.

Jag önskar så att mina föräldrar sluppit allt det svåra.
Jag är så tacksam för att dom trots det orkat att vara nära.

Världens bästa mormor och morfar.
Världens mest älskade. Alltid.

1 kommentar:

Sara J sa...

Sitter på jobbet och gråter en skvätt. Du skriver så fantastiskt fint Frida. De där orden som vecklar ut känslorna. Och en annan värld.

Mitt jobb är bara naturkatastrofer och andra katastrofer. Barns och föräldrars kamp för livet, för en vardag, det är något som vi människor har gemensamt. Jag tänker på hur de glansiga blickarna ser ut på bebisar som trotsar all överlevnadsstatistik. Bebisen som ligger nyfödd i en liten avskuren by i Pakistan. På Moas hand som letar efter Ellens, märkt med texten "artär". Livet, som är så skört och så starkt, på en och samma gång. Kärleken och tröstens språk, de språken talar hela världen.


Jag glömmer aldrig när Ellen gjorde en slängpuss till mig från sängen på IVA. När jag stängde dörren bakom mig i korridoren tänkte jag: Livet vs. Allt det vi tror att vi kan räkna ut och förstå: 1-0.

Kärlek och tröst botar inte allt. Det läker inte allt och det lindrar inte alltid med en gång. Men när den får näring, får delas och vara, trots det. Blir vi rika, gör vi de riktiga valen, de tokiga valen och lever. Är det det som är kärlekens matematik?