måndag 12 november 2012

Provsvaret

När inte infektion eller virusprover kunde förklara Ellens plötsliga fall av blodvärde ville doktorn titta på Ellens benmärg. Titta efter elaka celler. Samma doktor i knästrumpor som för två år sedan gav oss beskedet att Ellen hade leukemi. Doktorn som ger känslan av en mormor och som klokt och tålmodigt svarar på alla frågor.

Så Ellen fick sövas. Vi fick vänta. Vänta på svar. Även om det inte är någon mening att tänka det värsta. Eller att tänka alls. Är det som att kroppen försöker hindra ett fall. Ett fritt fall. Åter fall.

Vi fick ett väldigt bra svar. Ellens benmärg innehåller inga elakingar. Tack gode Gud för det. Hon mår fortfarande inte bra. Får antibiotika intravenöst tre gånger om dagen. Har ett obefintligt imunförsvar och vaknar i panik och ber om luft. Det är jobbigt att andas mamma

Men hon bakade också typ hundra yttepyttesmå kanelbullar idag. Gjorde pizzasallad och åt lite potatisplättar till kvällsmat. Ellen ska bli kock nämligen. Så lite piggare ändå. I morgon är det nya prover. Och strax kommer hemsjukvården för att ge antibiotika.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag följer din blogg sedan en tid tillbaka. Är mamma till lilla Elsa, tre år, som fick leukemi i april 2011. Elsa har behandlats på Näl Trollhättan ... Men den allra första veckan var vi på östra och träffade den underbara doktorn med knästrumpor och klänning. För visst är det doktor M.B du skriver om? Hon har en stor, evig plats i våra hjärta och jag tror att det är tack vare henne och hennes värme, omtanke och klokhet när hon gav oss det förtvivlade beskedet ... Hon gjorde det på ett så fint sätt och det gjorde hela skillnaden tror jag ... Lilla E har klarat av sin resa bra. Det har inte varit någon stor dramatik, men många infektioner, svamp, hundra nätter på sjukhus inledningsvis ...

Nu är det ett år kvar, livet rullar på ganska som vanligt, lilla E mår bra. Hon har just tagit ur sin sond och äter ganska bra, även om det kanske inte är enligt kostcirkeln ... Men hon äter och det är fantastiskt efter ett och ett halvt år med 100% sondvälling.

Jag har hållt tummarna så hårt, så hårt sedan jag läste om de sju trombocyterna ... Blev så glad och lättad när jag läste att allt är bra! Nu hoppas jag att Ellen snart piggar på sig ordentligt!

Vi bor på Orust, har fyra barn och bor precis som ni ... I en liten vik tillsammans med min syster, mina föräldrar och morföräldrar, svärisarna bor inte långt härifrån. Tånk vilken ynnest det är att få bo så här! Att vara alla tillsammans, det ger styrka och kraft.

Min kusin bor förresten i ett av de nybyggda husen där ni går på simskola, om jag läste rätt ... Kvarndalsvägen i Hålta. Hus nummer två nerifrån sett.

Ja, jag ville bara säga hej! Vi bor ju ganska nära varandra och har många beröringspunkter - knästrumpe doktorn inte minst.

Kram! Stina

Önskar er allt, allt gott.

Anonym sa...

Vänner!
Så skönt ändå med ett positivt besked.
Hoppas att dom kommer fram till vad som är galet då så E får börja må bättre snart!
Vi är på Östra mellan den 25e till den 29e för årskontroll på Hs hjärta.
kanske hinner vi ses?
Kramar i massor från Härnösand.

Www.mittbarnharcancer.wordpress.com sa...

Puh, har väntat på det här inlägget! Finns bara ett hot, och det fick ni reda på att det inte var. dumt med feber, men ni får vänta ut det "bara"! Kramar från Julia

Frida sa...

Tack för tankar och ord!
Therese! Vi ses nästa vecka!
Julia! sant. Kram!

Frida sa...

Stina!
Hoppas att våra vägar möts. Du når mig på mailen frida.steen(snabelA)outlook.com eller här på bloggen förstås. Allt gott till dig din familj!