lördag 23 mars 2013

Har den äran!

För sex år sen satt vi på neonatal.
Med två små.
Helt nya i världen.
Och vi. Mamma och pappa.
För alltid.

Bland dom.
Som så fantastiskt räddat våra barn.
Dom som hjälpte oss.
Och som skiljde oss åt.

Jag sitter en stund hos vår Åsbohöna idag.
Hon har sju kycklingar.
Jag fann dem för en vecka sen på gårdsplanen.
Utspridda.
Det var bara tur att jag kom före hunden och katten.
En hårsmån.
En var tyst och kall.
Jag samlar in, små liv.
Den kalla kvicknar till under mammans varma vinge.
Jag matar och ger vatten flera gånger om dagen för allt fryser till is i pyttesmå fat.
Jag skyddar för hund och katt och räv.
När jag vill titta så alla mår bra blir hönan helt galen.
Hackar och kacklar och hackar och kacklar.
Hackar den hand som föder henne.

Jag är stum av beundran.
Den hönan är klokare än jag.
Jag önskar att jag hade hackat och kacklat ännu mer.
Tills jag fått som jag ville.
Sova med mina barn även de där första nätterna.
Men jag var ödmjukt tacksam.
Gentemot den vårdinrättning som räddat till liv.
Och fann mig i regler.
Regler som var emot hela min natur.

Jag möter samma regler ett par år senare.
Och slår långsamt bakut.

Men idag är idag.
Idag är födelsedag.
Och jag är oändligt tacksam.
Att få fira den med båda mina underverk.
Mina fantastiska sexåringar.
Jag är så stolt över er.
Och det är en ära att få gratulera på födelsedagen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Blir tårögd av att läsa. Så sent som in på 80-talet opererads spädbarn eftersom man ansåg att så små barn inte kunde känna smärta. Och om de kunde känna smärta, kunde de inte påverkas. Idag visar forskning istället att ingen åldersgrupp är så känslig för smärta som just spädbarn, och att smärta upplevd i nyföddhetsperioden skiljer sig från smärta upplevd vid alla andra tidpunkter i livet.
Idag separeras inte längre äldre barn från sina föräldrar när de är på sjukhus. Få skulle tycka det var en vettig idé att låta en åttaåring sova ensam på sjukhuset. Men för en kategori barn sker detta fortfarande: för de sköraste och minsta barnen. Det är inte bara något högst onormalt att uppmanas åka hem, vila och att endast umgås med sitt barn under "besökstiden". Det går dessutom emot allt vad forskning visar hjälper små barn att reglera stress och smärta. Också föräldrarna får mindre nivåer av stresshormoner när de får vara nära sitt barn, dygnet runt. Naturligtvis. Kan man tycka. Om tjugo år kommer vi förfäras lika mycket av detta. Tror jag. Tills dess är jag stum av beundran inför hönan och inför dig, Frida. Kram Sara

Anonym sa...

Jag vet alltför väl vad du menar... tyvärr var jag inte heller den som hackade eller kacklade när mina tvillingar föddes fyra månader för tidigt.

Jag minns än hur svårt det var att lägga sig på kvällen och undra om mina flickor skulle klara natten.

Idag byggs neo-avdelningar med föräldrarum som ansluter till kuvösplatsen, underbart tycker jag. Jag har själv besökt Huddinge och varit pyttelite delaktig i planeringen av Göteborgs kommande neoavdelning.

Under min uppväxt hade jag hönor och tuppar som husdjur och älskade dem så som andra älskar katter och hundar. Jag har gråtit och vakat över många små kycklingar.

Kram Emmy