11 augusti 2008

Med en handflätad ring på en strand i Torekov föll Jacob på knä framför mig och två ettåringar som plötsligt hejdade sig i sin springlek.

Och jag sa ja.

Förlovade.
Lovade för.
Varandra.

Så mycket som hänt sen den kvällen i Torekov. Underbara stunder. Förtvivlade stunder. Vi har inte gift oss. Men jag älskar dig i nöd och lust ändå. Utan förbehåll.

Du får mig att le. Du är mitt vindpinade uthålliga stormskydd, mitt smartaste genomtänkta bollplank, min kompanjon och bundsförvant, min verbala front, hemmafixarlösningarnas genomförarman, mina barns far och min vägledande kapten. Du är min kärlek.

Det känns fint, att vara lovad just för Dig.