En hals utan hål

Precis sex månader efter att trachen togs bort, eller som överstedoktorn på IVA för sex månader sen skrev i journalen, 'föräldrarna dekanylerade elegant', så har hålet i Ellens hals läkt ihop.

Det är stort.

Det är faktiskt jättestort.

Jag har själv funderat på hur det kan komma att bli. Hålet har funnits där så länge att jag inte riktigt kunde föreställa mig hennes hals utan hål. Sedan stygnen togs bort för tre veckor sedan, har Ellen haft en tunn kompress löst på halsen men i tisdags satte docent Bill noggrant en plåsterlapp över hålet eftersom det läkt så fint den senast veckan. Plåstret blev lite som en ballong, det liksom blåste ut och in med varje andetag och flög nästan av när Ellen hostade. Så i går morse var plåstret alldeles still. När Ellen tyckte att det kliade tog jag bort det och där under var det inte längre något hål.

Det ser fint ut.

Det ser faktiskt jättefint ut.