Långa sömnlösa nattimmar. Vänder vrider. Kan inte sova för det gör ont. Kan inte sova på natten. Kan inte sova på dagen. Upp i vagnen. Sitta i soffan. Ligga i sängen. Sitta i mammas knä. Tillbaka till sängen. Så väldigt forcerad andning. För hundrade gången ber Ellen om luft, mamma ge mig luft.
Ont i bröstet vid varje andetag.
Ont i magen av överansträngda andningsmuskler.
Magknip av andningsmaskinen.
Alldeles kallsvettig.
Blåsor i munnen.
Omåttlig hunger på grund av kortison.
Köttfärsås och spagetti till frukost. Och pytt i panna. Och all bran. Två sorters gröt. Och hoppesmörgås. Till frukost. Med blåsor som svider.
Inget immunförsvar.
Cellgiftstabletter och infektion trycker ner blodvärdena till nästan noll. Så säg att det är därför. Ingen feber nu. Gode gud, ingen feber.
Långa nattimmar, dagtimmar och veckor är snart en månad.
Rädslan har inte makt över mig. Men jag är utmattad. Det är förtvivlande att se henne kämpa så. Det ryms en stor tacksamhet också. Vi är hemma. Det som är det är. Såhär är det just nu.
Din Kompletta Guide till Svetsning i Karlskrona
5 månader sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Gråter en skvätt och hoppas hoppas hoppas att Ellen blir bättre snart.
Jag vet verkligen inte vad jag skall skriva. Men varma kramar i massvis vill jag ge. Vad ni kämpar!
Sötaste Frida! Så otroligt smärtsamt att veta att någon man älskar så högt har det så jobbigt.Jag önskar att jag kunde vara hos dig och stötta dig, stå sidan om dig med min arm runt din axel och bära upp dig då du faller, jag önskar att jag kunde vara vaken åt dig när du behöver sova och jag önskar att jag kunde göra din älskade lilla flicka frisk. Jag önskar att Kode skulle vara grannby till Hasslö då skulle våra tjejer vara bästakompisar och spola ned våra mobiler tillsammans.
Kramar från Maria
Tack, tack, tack för era tankar.
Kram Frida
Kramar och tårar. Linda.
Skicka en kommentar